Ödets ironi

Inte många månader efter att denna blogg startades som en lovsång till matresterna, så går kylskåpet sönder. Som väl var fortsatte frysdelen tappert att arbeta, men den var redan full av sommarens bär, saft och svamp och det gick inte att proppa in så mycket mer. Plötsligt gäller det att hetsa fram diverse rätter. När vi kom hem den helgen var mjölken sur och det var inte annat än att dra igång lussekattsbaket. Fyllde några med mandelmassa som fanns över.
Tur i oturen är det svinkallt och med en kylväska kan vi hålla maten kall på balkongen. Lite semesterkänsla kombinerad med känslan av spartider. Det var ju inte omöjligt att reparatörerna inte tycker det är någon idé att reparera så därför köper man inte varor i onödan.

Lussekatterna blev goda i alla fall.

Överblivna kycklingvingar

Igår blev det för många rester så kycklingvingarna blev över, men för er som såg fram emot inspiration för egna kycklingvingar kommer här ett recept från matkollegan Bengt. Håll till godo!

Hänt i veckan med Annika del 5

Hej allihop! Nu äntligen är det dax igen! Planen var kycklingvingar med ett recept från Bengt. Ok - kylen full av rester så vi la snabbt om kursen. (kycklingvingar serveras i morgon)

I korgen vån 3: Turkisk yoghurt, rödlök, vitlök, tomater, färskost, pepparkakor, citron.
I korgen vån 7: Ost, broccoli, ägg, smör, mjöl, mer ost, kryddor, stekt fläskfilé.

Vi bestämmer oss snabbt för att tillaga vegetarisk paj med ost.
Viveca svänger ihop en pajdeg bestående av smör, mjöl och lite salt. (hade vi haft en kokt  potatis så skulle den fått åka med).
Annika gör fyllning, 2 ägg, turkisk yoghurt, vitlök, rödlök, broccoli, salt, peppar och ost. Pajdegen förgräddas en stund (ca 5 min) på 225 grader. Viveca lägger sedan på fyllning samt ett generöst lager med ost. Tomaterna skär vi sedan i tunna skivor och lägger på färska.

Vi är något röriga idag...

Ibland pratar vi så mycket att vi knappt hinner blogga och  nu var det några veckor sedan sist, så det blev mycket prat, mest om mat. Idag snackade vi bland annat om Nina Frogneborns reportage om dumpstring och att ta hand om maten som affärer slänger.

Maten tog inte mer än 45 minuter att få till och med lite skivat stekt kött och strimlad vitkål blev det en middag som både barn och vuxna glufsade i sig. Idag var också Ola gästkock och fixade goda efterrätten med färskost, citron och florsocker blandat och lagd på pepparkaka - mums!

Jag skäms

Min vän dietisten letade fram sin mammas skolbok i hushållning från 1944 när jag berättade om bloggen och hon hittar en hel del som jag snart hoppas kunna berätta mer om. Brödpudding! Bara en sådan sak! Annat var det på den tiden då man fick lära sig att flå en hare. Men också att hålla en budget. Jag har inte räknat på det men det blir ju billigare om man sparar maten.

En dag läste jag i Göteborgs-Posten om att portionerna på restauranger blivit större. Ännu en tradition från det stora landet i väster. Men något vi inte anammat i Sverige är att be att få en doggy-bag, när vi inte orkar äta upp allt på tallriken. Och jag skäms att säga det, men inte ens jag gör det. Ok, det är väldigt sällan jag lämnar mat på restaurang, men istället för att be om en påse med resterna så tvingar jag i mig allt. Hur bra är det?

Soppan - restgrönsakernas bästa vän!

Min systerson kom förbi på middag en kväll och det passade så bra eftersom jag visste att de överblivna köttbullarna inte skulle räcka till mig, sonen och sonens kompis som var på besök. Dessutom hade jag en rad udda och överblivna grönsaker som tittat uppfordrande på mig i snart en vecka. Det blev en variant på en soppa/gryta som jag brukar göra med röda linser, ingefära och äpple.

Jag fräste
2 hackade vitlöksklyftor och ungefär en decimeter purjolök i olja tillsammans med
2 tsk röd currypasta.
Sedan i med ett hackat äpple,
de sista 5-6 selleristjälkarna av ett stånd, fint hackade samt
en morot i slantar.
Som vätska hade jag i:
1 paket krossade tomater och
1 paket kokosmjölk och
ungefär 1 dl vatten.
Det var inte riktigt sting i soppan då jag smakade, så jag toppade med 1 tsk sambal olek och ett fint rivet citrongrässtrå.
När det kokat ihop mixade jag allt en aning och hällde i ett paket kikärtor, salt och svartpeppar.

Reda i resterna

Ris à la Malta. Med risgryn. Bild: Annika Hirsch

Det kan passa bra att ta upp en sedelärande episod från min familj efter gårdagens ris à la Malta. Jag var inte där själv men jag kan se det hela framför mig mycket tydligt... ungefär som det har hänt förut.

Det var på juldagen då mamma hade flytt köket och lämnat över till var och en att ta för sig av julbordets rester. Min bror, min svägerska och min syster högg in på alla delikatesser. Mest matglad har nog alltid min bror varit. Snabb är han också och när han stillat hungern med sill, revben och Janssons  så stack han in huvudet i kylen igen för att hitta lite efterrätt. De andra två hann bara notera att han tog rejäla slevar av ris à la Maltans två skålar, men det var först efter första skeden som han märkte att risgrynen saknades. I sin iver hade han tagit bechamelsåsen som var tänkt till lutfisken.

Det ena goda skämmer inte det andra, brukar mina föräldrar säga (ordstäv från Tjörn), men jag kan inte riktigt hålla med dem här.

Hänt i veckan med Annika del 4

Hej allihopa! Idag får alla GI-vänner huka sig i stugorna för nu blir det rårakor och ris à la Malta. - Annika talar: Knaperstekt bacon med Vivecas egna lingon (dvs mamma Gittans...)/ eller gräddfil, avokado, finhackad rödlök. Det blir nog både och. Hela förra veckan har jag fantiserat om rårakor... i alla former. Så nu prövar vi i alla fall två. Det tredje med Kalix löjrom får vänta.
Viveca grejar med ris à la Maltan - som vi till barnen säger hemmagjord risifrutti med jordgubbsylt.

Rårakorna fräser...

Annika  lägger in rårakorna på en plåt i ugnen så de får bli klara. Veckans sista slatt av satsen risgrynsgröt är inte stor men med lite grädde och socker blir det precis som två risifrutti till barnen. Några udda exotiska frukter och ett lite skrynkligt äpple blir en vuxenefterrätt.

Annika knapersteker bacon medan Viveca brottas med fruktskalning.

Lite kort om rårakorna - Annika tog fyra små potatisar och tre stora som hon rårev, hällde av lite av saften och till det hade hon två ägg. Salt och peppar på i pannan när hon stekte.

Till ris à la Maltan cirka en deciliter vispgrädde och tre matskedar socker till två och en halv deciliter risgrynsgröt. Jordgubbarna var bara mixade direkt från frysen.

Rårakorna gick väl hem sådär hos barnen, kanske skulle vi inte ha kläckt nyheten om ris à la Malta så tidigt, men med morötter, bacon och extra knäckemacka så var de också nöjda. Två vuxna fick i alla fall lyxig vardagsmat!

Hänt i veckan med Annika del 3

Hej Bengt och alla andra! Nu är vi igång och lagar mat igen. Annika har kommit upp med en korg fylld med en bit fryst nötfärs, utgången quinoa, feta, ruccola och överbliven tomatsås.
Jag kompletterade med svarta oliver, ett halvt blomkålshuvud, morötter rotselleri, lök och mer nötfärs. Vi har nämligen fått förstärkning av maken och på tredje våningen ligger en sjukling som kan behöva ett skrovmål.

Efter lite förhandling har vi enats om fetaost- och olivcevapcici (eller det som kallas järpar?) med buljongkokt quinoa och frästa rotfrukter. Tomatsåsen skrämmer vi nog upp i micron. Vi hade också lite roquefortost och grädde men de ratades återigen.


17.36 Annika har blandat nötfärs med ett ägg och en överbliven äggvita, oregano, feta, hackade oliver, salt och peppar. Jag har hackat grönsaker och satt på quinoa. Jag hittade också något för mig typiskt: en burk marinerade kronärtskockor. Utan kronärtskockor. Jag har aldrig hjärta att slänga oljan med de goda kryddorna men kan aldrig komma på vad jag ska göra av det. Men nu sa Annika att det kan bli en god dressing.
- Ja, oljorna kan användas på massa olika sätt.

18.09 Annika har fräst grönsakerna med smör, olivolja och okända provencalska örtkryddor med lite anis och annat.
Viveca rev i lite citronskal samt färsk vitlök. Cevapcicin gottar sig i ugnen. Ruccola får blandas med den överblivna kronärtskocksoljan. Jag provsmakade just dressingen, en smaskig eftersmak.
Viveca har skrämt tomatsalsan i mikron. Jag ser att det hackas plommontomater. Jag tror vi sätter oss bords på våning 7!

18.55 Medelhavssmakerna sitter kvar. Christian säger - Jag tycker det var gott. De olika delarna kompletterade varandra väl med den överblivna pizza tomatsåsen som pricken över i.
Viveca: Grönsakerna kom väl till användning. Liten miss. Tokmycket quinoa. Viveca bakar ett bröd?!
Barnen åt massor!

Viveca undrar: någon mer som har tips på vad man gör med den överblivna oljan efter inläggningen är slut?

Krutong och buljong

Glömde några saker i tisdags när vi lagade mat. Dels att Annika bjöd på krutonger av gammalt bröd och om jag minns rätt sa hon såhär:

Det var fyra dagar gammal baguette som jag skar i bitar och stekte i rapsolja, smör och salt.

De var försvinnande goda! Inte bara när man gnager i köksbänken av hunger utan också till sallad. Kan tänka mig att de också skulle passa perfekt som topping på en soppa.

Sen tänkte jag att det finns andra tips på vad man kan göra med buljong som blivit över.

• Till soppa
• Att koka och servera tortellini i (gärna med riven parmesan på!)
• Att späda risotto med
• För god såser

Har du något annat tips - skriv gärna!

Hänt i veckan med Annika del 2

Idag bloggar vi i realtid jag och Annika när det är tisdag igen och det är dags för rester att mötas. Från sjunde våningen kommer kycklingbuljong, torkade trattkantareller, en skvätt grädde, jäst, äpple och mjöl. På tredjevåningen möts de av kycklinglever, lök och potatis. Nu har vi just förhandlat och försöker att komma igång.

17.10 ok, nu är vi igång. Annika har stekt äpple och lök och fräser kycklinglevern, jag har gjort en trattkantarellsås med grädde och buljong och satt en deg av buljongen. Potatis står i en kastrull potatis och puttrar. Förutom crème fraiche så river Annika i citronskal. Själv ska jag ge mig på jakt i kryddskåpet efter något att stoppa i degen.

Annika: Hm, Viveca ger sig i kast med brödet som nu fått franska örtkryddor. Sally på höften. Till detta serveras också: Blandsallad, ett äpple från Tjörn och en avokado. Dressing på vit cremebalsamico, ekologisk olivolja och lite kryddor. Just det. Lite dijonsenap i dressingen. (Om om om barnen mot all förmodan inte gillar lever, finns en plan B. Pannkaksmet med ett extra ägg, durumvete och ekologisk raps olja, Bob:s drottningsylt)

Viveca igen 17.40. Nu blev det lite missförstånd: jag tänkte separat sås och Annika tänkte lever i sås, så nu slog vi ihop allt. "Det gifter sig bra" hälsar Annika från spisen. Äpple, lök, lever och trattkantareller. Bröden på buljongen blev fint jästa trots att vi inte hade jättemycket tid och nu har Annika snott ihop en gyllengul dressing till salladen.Snart dags att provsmaka!

18.35. "Mjukt kött" - det var vad vi kallade dagens måltid när barnen kom till bordet. Och alla åt, i ena fallet rensades tallriken och fylldes på med extra svamp! Salladen med äpple blev krispigt god till leverns mustiga sås - väldigt gott måste jag säga! Annika tyckte att brödet smakade ännu mer av buljongen än bara ren som den var. 

Hänt i veckan med Annika

 Honungsglaserade potatis- och vitkålsklyftor med salamisallad, oliver, parmesan och kikärtor i tomat.
- Kan vi inte slå ihop våra rester och laga mat ihop? frågade min granne Annika häromdagen. Annika är en stor gourmet och om vi inte äter mat när vi ses så pratar vi ofta om mat.Hon har varit så entusiastisk över bloggen och medger att hon gladeligen kommer att träda fram ur Facebook-anonymiteten och synas och höras om det handlar om mat.
Sagt och gjort. Idag kom hon i sällskap med barn samt
1 bit vitkål
1 bit parmesan
svarta oliver och
solroskärnor
Och vilken middag det blev! Vi sprang om varandra med turer ner till tvättstugan och bad av bebis, men med hjälp av
potatisar
1 bit purjolök
1 bit gul paprika
1 räddhågsen isbergssalladsbit
1 bit salami
och en gryta med tomat och kikärtor från lunch ur vårt kylskåp, så högg vi i från varsitt håll.
- Sallad, sa Annika.
- Klyftor i ugnen, sa jag. 
Det blev både ock. Potatis och vitkål fick smak av salt, timjan och honung efter 20 minuter i ugnen ungefär 225 grader. Annika hackade purjo, paprika, sallad och salami. Rostade solroskärnor i torr panna med salt och blandade allt. Toppade med lite balsamico.
Kikärtsgrytan kom med på ett hörn och vi rev parmesan på den varma maten. Och oliver som tillbehör.
Jag var rörig i huvudet (glömde ta bilder av slutresultatet) och minstingen knorrade, men det här gav mersmak. Jag har redan funderat ut en ständigt återkommande rest, som jag kan ta med ner till henne för nästa session, hehe!

EU-kommissionen om rester

26 september. Nykokt spaghetti med rester av köttfärssås och vitlöksfräst mangold från frysen med hyvlad vitkål och tomater.
Jag har tänkt att jag ska komma med lite mer handfasta recept här i bloggen och försöka piffa till den med lite bilder, men först tänkte jag skriva några rader om varför jag satte mig vid datorn just igår och startade bloggen. (Har ändå tänkt att jag ska göra detta sedan ett år tillbaka...) Marie Grahn skrev nämligen en artikel i Göteborgs-Posten igår 25 september om att EU-kommissionen nu vill få oss att minska matsvinnet med kampanjen Stop food waste in Europe. Enligt artikeln slängs en tredjedel av all mat som köps i Sverige. Det är ju hiskeligt mycket pengar som skulle kunna användas på annat och dessutom måste renhållningsarbetarna ta hand om det vi kånkar hem, men inte äter upp.

Marie Grahn redovisar EU:s tio råd om vad man kan göra för att minska matsvinnet och de börjar ju i rätt ända: att vi behöver göra inköpslistor och inte köpa så mycket till att börja med, men jag tycker att resterna hamnar oförtjänt långt ner, först på punkt åtta. Att  kolla kylskåpets temperatur tycker jag känns som en självklarhet. Och uppmaningen att kolla bäst-före-datum provocerar mig. Särskilt när en del konsumenter stirrar sig blinda på att mjölken är en dag gammal. Ok, möglig mat ska man inte experimentera med, men surheten är inte alltid av ondo - tänk bara på surkål och filmjölk. Här är några tips på vad man kan ha sur mjölk till, till och med när den skurit sig - det smakar precis som vanligt:

Sockerkakor
Pajer
Bröd
Pannkakor
Ett pannkaksrecept som jag kör med:
2 ägg vispas
Vispa i 2,5 dl mjöl och en del av 5 dl mjölk. När smeten är slät tillsätter du resten av mjölken och 1/2 tsk salt. Smält 1 msk smör och häll i smeten innan du gräddar pannkakorna. Har du rivna morötter över så rör i 1 dl så blir pannkakorna nyttigare också. Du kan också på koreanskt vis ha i riven zuccini och äta pannkakorna i remsor som doppas i en sås:
2 msk japansk soja
1 tsk sesamolja
1 msk ättikssprit
1 msk socker
1 tsk koreansk rödpeppar (jag använde chiliflingor)
1 pressad vitlöksklyfta
1 msk finhackad vårlök (jag använde purjolök)
Recept från Lindgrens & videgårds Modern asiatisk mat

Tack för inlägg och glada tillrop på Facebook! Jag är smickrad. I nästa vecka kan jag locka med en skräpmats-session med inspirerande grannen Annika. Vi ska testa att slå ihop våra rester.

Resternas förbannelse och välsignelse

Det var måndag och maken hade åkt på jobbresa, sonen skulle vara på sjukhuset hela dagen för att sövas och ta bort bandage och jag oroade mig för hur vi - sonen, jag och dottern, 3 månader - överhuvudtaget skulle få ihop dagen med resor, mat, sprutor, sömn och tröst. Men jag blev väldigt tacksam den dagen. Förutom att svärmor gjorde oss sällskap så prisade jag resterna av en alldeles ljuvlig pastasås på högrev som fanns i en gryta på spisen som väntade på oss när vi kom hem. En välsignelse på eftermiddagen när vi bara hunnit med en smörgås till lunch.

Det är inte alltid man har så fina rester hemma: en gryta som fått stå till sig och bli ännu bättre än dagen före. Ibland är resterna som möter en i kylskåpet kokta potatisar och sur mjölk. När man helst vill ha en fräsch sallad. För att inte tala om rester av till exempel pyttipanna. Rester på rester, som min makes släkt skulle säga. Det är riktigt tröstlöst. Men jag  k a n  inte slänga mat. (Visst syrran, jag har gömt leverpastejsmörgåsar bakom elementet och spottat ut fisk i mjölkglaset men det var när jag var barn). Och jag tycker inte att man ska slänga mat. Så den här bloggen ska handla om det. Att ta hand om de där övergivna pastaskruvarna och slattarna av sås. Stuvade skafferisopor, säger min mamma. Hänt i veckan, säger min granne Annika. Äkta skräpmat, säger jag.