Det var måndag och maken hade åkt på jobbresa, sonen skulle vara på sjukhuset hela dagen för att sövas och ta bort bandage och jag oroade mig för hur vi - sonen, jag och dottern, 3 månader - överhuvudtaget skulle få ihop dagen med resor, mat, sprutor, sömn och tröst. Men jag blev väldigt tacksam den dagen. Förutom att svärmor gjorde oss sällskap så prisade jag resterna av en alldeles ljuvlig pastasås på högrev som fanns i en gryta på spisen som väntade på oss när vi kom hem. En välsignelse på eftermiddagen när vi bara hunnit med en smörgås till lunch.
Det är inte alltid man har så fina rester hemma: en gryta som fått stå till sig och bli ännu bättre än dagen före. Ibland är resterna som möter en i kylskåpet kokta potatisar och sur mjölk. När man helst vill ha en fräsch sallad. För att inte tala om rester av till exempel pyttipanna. Rester på rester, som min makes släkt skulle säga. Det är riktigt tröstlöst. Men jag k a n inte slänga mat. (Visst syrran, jag har gömt leverpastejsmörgåsar bakom elementet och spottat ut fisk i mjölkglaset men det var när jag var barn). Och jag tycker inte att man ska slänga mat. Så den här bloggen ska handla om det. Att ta hand om de där övergivna pastaskruvarna och slattarna av sås. Stuvade skafferisopor, säger min mamma. Hänt i veckan, säger min granne Annika. Äkta skräpmat, säger jag.
jag håller med dig, inte slänga mat. Inte låta mat förfaras...tillhör även all denna övergivna fallfukt kanske också kategorin äkta skräpmat?
SvaraRaderaÄntligen! Detta har jag väntat på!
SvaraRaderaDet måste vara genetiskt, jag slänger nästan inget, allt kan skrapas ner i mätlådan till jobbet nästa dag. Jag sparar 50 kr och slipper äta bambamaten!
Det där med leverpastejsmörgåsen minns jag ju mest, för att du var så modig! Jag var lydig och åt upp allt på tallriken.
Ser fram emot mycket härlig och nyttig (för miljön) skräpmat!