Reda i resterna

Ris à la Malta. Med risgryn. Bild: Annika Hirsch

Det kan passa bra att ta upp en sedelärande episod från min familj efter gårdagens ris à la Malta. Jag var inte där själv men jag kan se det hela framför mig mycket tydligt... ungefär som det har hänt förut.

Det var på juldagen då mamma hade flytt köket och lämnat över till var och en att ta för sig av julbordets rester. Min bror, min svägerska och min syster högg in på alla delikatesser. Mest matglad har nog alltid min bror varit. Snabb är han också och när han stillat hungern med sill, revben och Janssons  så stack han in huvudet i kylen igen för att hitta lite efterrätt. De andra två hann bara notera att han tog rejäla slevar av ris à la Maltans två skålar, men det var först efter första skeden som han märkte att risgrynen saknades. I sin iver hade han tagit bechamelsåsen som var tänkt till lutfisken.

Det ena goda skämmer inte det andra, brukar mina föräldrar säga (ordstäv från Tjörn), men jag kan inte riktigt hålla med dem här.