Kärlek till rester

Har fått låna den mest ljuvliga bok om rester! Författarna heter Sara Heilmann och Klaus Döscher och är från Norge. Visserligen är jag bara en rest av mig själv - februari gått i influensans tecken - och matlagning kan man knappt tala om de senaste veckorna. Mat har till och med fått gå i komposten för att jag knappt öppnat kylskåpet. Men idag när jag bläddrade i den kände jag enorm lust att prova nytt och ställa   till middagar.
Boken är full av internationella recept och det är uppenbart att många av världens mest populära rätter är produkter av människor som hushåller med resterna. Pizza. Fattiga riddare. Bondomeletter.
Annars är jag mest less efter hästköttdebatten. Sorgligt att det inte finns bättre koll på djuren. Så mycket mat lagad förgäves som nu dras in och kastas.

Oliver är ingen kalkon

Åh, vad jag ångrar att jag lät datorn vara hemma för att fullt ut njuta av julen. För oh boy vad det blev rester! Den där grönkålen som blev perfekt i paj tillsammans med julskinksbitar eller lemoncurden som slank ner i diverse efterrätter.
Men innan jag tar mig an nya årets rester ska jag bara ge en man lite upprättelse. Jag erkänner att jag uttryckt synpunkter om att han kan vara grabbigt macho på ett sätt jag inte finner aptitligt, men när Jamie Oliver ägnade ett program åt vad man ska göra med julens matrester, kände jag att jag måste ta tillbaka det. Och det blev inga dåliga rätter: kalkon fräst i kryddor till god sallad till exempel. Det är just det man vill ha efter julen också: lättare, syrligare, mindre salt mat.

Ödets ironi

Inte många månader efter att denna blogg startades som en lovsång till matresterna, så går kylskåpet sönder. Som väl var fortsatte frysdelen tappert att arbeta, men den var redan full av sommarens bär, saft och svamp och det gick inte att proppa in så mycket mer. Plötsligt gäller det att hetsa fram diverse rätter. När vi kom hem den helgen var mjölken sur och det var inte annat än att dra igång lussekattsbaket. Fyllde några med mandelmassa som fanns över.
Tur i oturen är det svinkallt och med en kylväska kan vi hålla maten kall på balkongen. Lite semesterkänsla kombinerad med känslan av spartider. Det var ju inte omöjligt att reparatörerna inte tycker det är någon idé att reparera så därför köper man inte varor i onödan.

Lussekatterna blev goda i alla fall.

Överblivna kycklingvingar

Igår blev det för många rester så kycklingvingarna blev över, men för er som såg fram emot inspiration för egna kycklingvingar kommer här ett recept från matkollegan Bengt. Håll till godo!

Hänt i veckan med Annika del 5

Hej allihop! Nu äntligen är det dax igen! Planen var kycklingvingar med ett recept från Bengt. Ok - kylen full av rester så vi la snabbt om kursen. (kycklingvingar serveras i morgon)

I korgen vån 3: Turkisk yoghurt, rödlök, vitlök, tomater, färskost, pepparkakor, citron.
I korgen vån 7: Ost, broccoli, ägg, smör, mjöl, mer ost, kryddor, stekt fläskfilé.

Vi bestämmer oss snabbt för att tillaga vegetarisk paj med ost.
Viveca svänger ihop en pajdeg bestående av smör, mjöl och lite salt. (hade vi haft en kokt  potatis så skulle den fått åka med).
Annika gör fyllning, 2 ägg, turkisk yoghurt, vitlök, rödlök, broccoli, salt, peppar och ost. Pajdegen förgräddas en stund (ca 5 min) på 225 grader. Viveca lägger sedan på fyllning samt ett generöst lager med ost. Tomaterna skär vi sedan i tunna skivor och lägger på färska.

Vi är något röriga idag...

Ibland pratar vi så mycket att vi knappt hinner blogga och  nu var det några veckor sedan sist, så det blev mycket prat, mest om mat. Idag snackade vi bland annat om Nina Frogneborns reportage om dumpstring och att ta hand om maten som affärer slänger.

Maten tog inte mer än 45 minuter att få till och med lite skivat stekt kött och strimlad vitkål blev det en middag som både barn och vuxna glufsade i sig. Idag var också Ola gästkock och fixade goda efterrätten med färskost, citron och florsocker blandat och lagd på pepparkaka - mums!

Jag skäms

Min vän dietisten letade fram sin mammas skolbok i hushållning från 1944 när jag berättade om bloggen och hon hittar en hel del som jag snart hoppas kunna berätta mer om. Brödpudding! Bara en sådan sak! Annat var det på den tiden då man fick lära sig att flå en hare. Men också att hålla en budget. Jag har inte räknat på det men det blir ju billigare om man sparar maten.

En dag läste jag i Göteborgs-Posten om att portionerna på restauranger blivit större. Ännu en tradition från det stora landet i väster. Men något vi inte anammat i Sverige är att be att få en doggy-bag, när vi inte orkar äta upp allt på tallriken. Och jag skäms att säga det, men inte ens jag gör det. Ok, det är väldigt sällan jag lämnar mat på restaurang, men istället för att be om en påse med resterna så tvingar jag i mig allt. Hur bra är det?

Soppan - restgrönsakernas bästa vän!

Min systerson kom förbi på middag en kväll och det passade så bra eftersom jag visste att de överblivna köttbullarna inte skulle räcka till mig, sonen och sonens kompis som var på besök. Dessutom hade jag en rad udda och överblivna grönsaker som tittat uppfordrande på mig i snart en vecka. Det blev en variant på en soppa/gryta som jag brukar göra med röda linser, ingefära och äpple.

Jag fräste
2 hackade vitlöksklyftor och ungefär en decimeter purjolök i olja tillsammans med
2 tsk röd currypasta.
Sedan i med ett hackat äpple,
de sista 5-6 selleristjälkarna av ett stånd, fint hackade samt
en morot i slantar.
Som vätska hade jag i:
1 paket krossade tomater och
1 paket kokosmjölk och
ungefär 1 dl vatten.
Det var inte riktigt sting i soppan då jag smakade, så jag toppade med 1 tsk sambal olek och ett fint rivet citrongrässtrå.
När det kokat ihop mixade jag allt en aning och hällde i ett paket kikärtor, salt och svartpeppar.